Löparmage är inte kul...

Ikväll skulle jag ut på en joggingtur. I bästa fall skulle det bli en långtur. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Ganska snabbt kände jag att magen var orolig. Det var längesedan jag hade orolig mage, så jag blev förvånad. Ibland går det att ignorera och bara jogga på. Ikväll var det verkligen inte ett alternativ. Jag mådde till och med lite illa. Snabbt fick jag kasta mig in i skogen och kvickt sätta mig på huk. Jädra löparmage! Plötsligt tyckte jag det brakade till i skogen och jag slet hastigt upp trosor och tights och sprang därifrån. 

Magen kändes fortfarande oroväckande orolig, så jag vände kosan hemåt. Snöpligt!