Äntligen!

Man längtar aldrig så mycket efter att få träna, som när man är sjuk. Promenerat har jag gjort hela tiden. Visst hade jag kunnat springa igår, men arbetsveckan har varit intensiv med långa dagar, att jag kände mig så sliten. Men ikväll var det äntligen dags. 

Bra att jag väntade tills jag kände mig pigg, för 4,5 kilometer gick riktigt bra. Efter varje litet uppehåll är jag annars beredd på att det ska kännas tungt. Tydligen har det inte så stor betydelse med en veckas uppehåll, i alla fall när jag kan hålla igång promenaderna. 

Vad härligt det är ute nu! Både vitsippor och blåsippor hittade jag under dagens tur. Bästa tiden vi har framför oss nu.

Någon har påskpyntat