Lika bra att ge mig iväg tidigt, så det blir av, tänkte jag i morse. Så fort det ljusnade, bytte jag om och gav mig iväg. Fyra långsamma kilometer var målet och det klarade jag. Det visste jag redan, eftersom jag brukar sätta rimliga mål. Men det är klart jag är nöjd över att jag hade rätt. Jag är också nöjd över att jag verkligen tänkte på att slappna av, ta det långsamt och njuta av naturen. På ett ställe såg jag en man stå med sin hund i skogen. Han vinkade till mig och jag log och vinkade tillbaka. Efter en stund vända jag och mötte då mannen med hunden. Han skojade till det lite och sa "jag hälsade på din syster nyss som sprang åt andra hållet" . Hela mitt ansikte sken som en sol mot mannen. Han tyckte jag SPRANG, vilken rar man!
Jag mötte ett par också, som inte kommenterade ett dugg, men log mot varandra gjorde vi. Joggingtur - aldrig sur! Tvärtom jag blir glad och förutom hjärtat, kommer hjärnan igång rejält. Under turen fick jag en supersmart idé, känner mig oövervinnerlig, en trevlig känsla.
När jag kom hem och tittade i appen på mina data, ser jag att min puls var hög under passet. Pulsen ska ju bli lägre ju äldre man blir, om klockan har rätt var maxpulsen 196 under passet. Klockan tycker jag ansträngde mig rejält och att jag inte ska göra sådana här pass ofta. Den tycker jag ska vila 39 timmar från löpning. Jag har inte tänkt att jogga mer den hör veckan. Men det blir intressant att följa utvecklingen av puls på längre sikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar